Starhawk (Recension)

Starhawk

PS3

Emmet har bråttom! Han springer uppför en slänt på den ödsliga planeten och beordrar att en mur ska släppas ner precis där han pekar. En sekund senare landar den enorma muren med ett ljudligt brak framför honom, droppat av hans kompis Cutter uppe i rymdskeppet i omloppsbana.
Det var i grevens tid, för mutanterna börjar nu storma byn som han desperat försöker försvara.
Dags att droppa ännu lite mer seriösa vapen.

Emmet, ett bad ass!

Scabs!

Starhawk är en uppföljare till det framgångsrika spelet Warhawk (som var en uppföljare till spelet Warhawk, jo du läste rätt, spelen har samma namn).
I Starhawk spelar du Emmet Graves. Emmet och hans bror Logan är rift-energiutvinnare på en främmande planet när de blir attackerade av ‘scabs’. Scabs är människor som blivit förgiftade av rift-energi och därmed lovligt byte att skjuta ihjäl i hundratal i spelet. Brodern Logan får sätta livet till och Emmet blir förgiftad av rift-energi (som ser ut som blå eld). Hans kompis Sydney Cutter kommer till undsättning och lyckas rädda Emmet genom att sätta ventiler i ryggen på honom så blå rift-eld ryker ur honom och han ser sjukt kool ut. Detta är ju viktigt om man är hjälte i ett dataspel.

En hel bunt med scabs trillar ner från ovan. Inte bra för folkhälsan!

Emmet och Cutter jobbar som allt i allos som folk hyr in när ett jobb blir för fittigt, mestadels när scabs attackerar rift-pumparna och fuckar shit upp. Då får Emmet rycka in och skjuta bort dom nesliga mutanterna. Men någonting är på gång! Emmets bror Logan är vid liv, men muterad av riftenergin och argare än min katt när hon inte fått frukost fastän klockan redan är fem på morgonen.

Warhawk

Det första som händer när du stoppar in Starhawkskivan i din Playstation är att du får en fråga om du vill installera PS1-spelet Warhawk. Man får alltså ett till spel på köpet, är man en retrogamer så är det ett rejält mervärde. Gamla Warhawk fick mycket uppskattning på sin tid och kan väl vara värt en till också på 2000-talet. Alla uppskattar bonusmaterial!

Skjut, flyg, skjut, flyg

I Starhawk styr man Emmet som får hjälp av Cutter genom att man kan begära att han skickar ner koola och användbara grejer från rymden. Dessa inkluderar ammunitionsdepåer, automatiska kulsprutor, bilar och mycket annat nyttigt. En stor del av spelet går ut på att skicka ner rätt grejer i rätt tid och i rätt mängd. Detta bäddar för ett strategitänkande som skjutspel ofta saknar och ger en fin krydda till slentrianskjutandet.

Rätt så kul att flyga, men det är lite svårt i början.

Vartannat level utspelar sig uppe i rymden och där flyger man omkring i sk. ‘mechs’ , transformersliknande fordon som förvandlas till en robot när man landar så man kan gå omkring och skjuta vilt omkring sig om man så vill.
Flygningen känns rätt så arkadspelsaktigt men är kul när man väl vant sig vid kontrollerna och bekantat sig med vapnen, flygturerna är dessutom en rolig omväxling mot allt skjutande.

Grafik

Grafiken i spelet är inte speciellt imponerande och de tecknade animationerna i mellansekvenserna känns halvhjärtat producerade. En PS3 exklusiv borde kunna visa upp grafik som sparkar grym röv, 2006-års hårdvara till trots. Titta bara på Uncharted 3 och kommande Beyond: Two Souls för att ge en fingervisning på vad den gamla burken kan prestera.
Dock flyter allting på i bra framerate och inga irriterande buggar, spelkänslan är tajt och responsiv.

Kampanjen

Emmets kamp mot dom förhatliga scabsen, som mutanterna kallas i spelet, går igenom planeter och rymdbaser i en rasande takt. Rymdstrider där man jagar och jagas mellan asteroider, ogästvänliga planeter med syra-sjöar och annat kusligt.
Singlespelläget ter sig mest som en kurs i att hantera alla vapen och fordon. Handlingen är tvådimensionell och ter sig mest vara ett slags ramverk för resten av spelet. Kampanjen är rolig att spela men den kan inte på något sätt mäta sig med andra tredjepersonskjutare som Dead Space och Uncharted, det är i multiplayern som Starhawk glänser.

Online

Det är för onlinespelandet man skaffar Starhawk. Det finns en hel del olika matchtyper varav en är Deathmatch i flygande mechs. Flygstriderna är lätta att komma in i men svårt att bemästra, jag höll på i flera timmar men blev nästan alltid nerskjuten som den n00b jag var. Kul var det i alla fall. Andra spellägen som t.ex. Catch the flag utspelar sig på marknivå mestadels (du kan flyga mechs också där om du vill dock). I dessa spellägen är det mycket mera strategi som gäller. Man måste veta vilka saker man ska beställa ner från rymden och bygga en fortifiering som är effektiv. Naturligtvis blir det en hel del pangpang också för dom skjutglada, men som sagt strategidelen ger spelet en till dimension.

Dogfighterna är kul i deathmatch-läget

Slutsats

Starhawk är ett spel för den inbitne onlinespelaren som vill prova på mera än bara skjuta vilt omkring sig. Den intetsägande grafiken och de lövtunna karaktärerna skänker inte mycken nöja. Det är som sagt i onlinestriderna som spelet glänser och tycker du om sånt kan Starhawk mycket väl vara det perfekta spelet för dig.